Rasen turkisk van härstammar från området omkring sjön Van i Turkiet och är känd sedan strax före år 1700. 1955 fördes två exemplar av turkisk van till England av två engelska damer; därifrån spreds de sedan till resten av västvärlden.
Bonusinfo
EOm honkatter får möjlighet, parar de sig med flera hannar när de löper. Det är därför inte alltid samma hanne som är far till alla ungar i en kull.
Kännetecken
En turkisk van tycker mycket om vatten. Katten tar sig gärna en simtur, om det är varmt utomhus, och den sitter inte ogärna på köksbänken och leker med en tunn vattenstråle från vattenkranen. Man skall heller inte bli förvånad eller arg om man får se en turkisk van uppehålla sig i duschen. Ett riktigt bad, med tvål och tvätt, är den däremot, i likhet med de flesta andra katter, inte särskilt förtjust i.
Rasen är känd för att vara social, men den är mer ett sällskapsdjur än ett djur att kela med. Den vill inte särskilt gärna bli kramad eller sitta i famnen, utan ligger hellre vid sidan om sin ägare i soffan. Den är i regel tyst, men när den väl ”talar”, förväntar den sig att man svarar och ger den uppmärksamhet.
Utseende: Rasen utmärks av en kalkvit hals, som är lång och silkeslen. Den har ingen underull. Endast färgerna vit/röd eller creme är officiellt godkända. Huvudet är kort och kilformat och öronen sitter tätt. Ögonen är stora och ovala och kroppen är lång och muskulös.
