Det sägs att hunden på den tiden fungerade som nattliga värmekällor på slotten. Man tog helt enkelt några hundar med sig i sängen för att hålla värmen.  På samma sätt lät fina damer sin hund kila in i  de vida puffärmarna som var på modet då, blev på så vis varma om armarna. Den moderna löwchen var nära att dö ut under åren efter andra världskriget. Rasen blev till och med upptagen i Guiness rekordbok 1969 som den mest sällsynta i världen. Vid detta tillfälle fanns det bara 40 individer kvar i hela världen. Tack vare ett målinriktat avelsarbete har rasen nu dock förlorat denna jumboplacering, och är i dag en ganska populär sällskapshund.

Pälsen på en löwchen skall borstas och kammas regelbundet för att att den inte ska tova ihop sig. Pälsskötseln är inte så omfattande som för andra bichonvarianter.

Den lilla energiska hunden är glad, lekfull och intelligent. Den är lyhörd och mycket uppmärksam mot sin ägare och har lätt för att anpassa sig till de flesta miljöer, eftersom den är både samarbetsvillig och lätt att träna. Den är nyfiken och full av tillit, både mot okända människor och andra hundar, och är mycket lojal mot sin ägare. Det lilla lejonet är på grund av sin storlek och sitt utseende älskat av barn – och kärleken är besvarad.

Det är inte svårt att dressera en löwchen. Faktiskt är de överraskande lydiga, om man bara är vänlig, tålmodig och konsekvent. Hunden har inte för vana att rymma iväg eller ströva runt, men tycker om att springa omkring fritt i närheten av sin ägare. Så även om det är en utpräglad sällskapshund, bör man absolut inte bära runt på den – hunden vill, kan, och bör få lov att undersöka världen själv.