Hundtypen var nära att dö ut under 1800-talet, men kom som resultat av ett omfattande avels- och upplysningsarbete att bli en tämligen vanlig jakthund, som av fritidsjägare prisas för sina allround-egenskaper.
Den medellånga, nästan silkeslena pälsen på en kleiner münsterländer skall borstas noga ett par gånger i veckan. Gör man detta fäller hunden inte särskilt mycket.

En obeslutsam, hård och inkonsekvent ägare av en kleiner münsterländer får nog föga glädje av sin hund, som i en sådan persons händer förmodligen blir svår att kontrollera, och konstant rusar iväg när den får korn på vilt, inte minst fåglar (som alltid är dess primära jaktmål). Om man tvärtom är lugn, konsekvent och tålmodig i dressyren kan man nå långt, för hunden är intelligent och läraktig. Den är dessutom en utmärkt familjehund med ett jämnt och stabilt lynne. Den är uppmärksam och vänlig mot människor, har goda sociala egenskaper och är bra på att samarbeta.

Man bör vara beredd på en del träning och motion om man skaffar en kleiner münsterländer. För nog är hunden social; men den står inte ut med att sitta inomhus och glo i väggen. Man bör ta med den ut på långa raska promenader och utmana dess intellekt med olika uppgifter (exempelvis spårning eller lydnadsövningar). Om man inte regelbundet kan gå på jakt med den är detta extra viktigt.