Pälsen på en irländsk varghund skyddar väl i allt slags väder. Skötselarbetet är överkomligt, då man bara behöver borsta igenom den ordentligt en gång i veckan. I gengäld skall man vara mycket noga med fodret de första åren i hundens liv, för att dess snabba växt inte skall ge kroniska skador på benpiporna.

Förutom sin ovanliga storlek utmärks den irländska varghunden av sitt vänliga, kärleksfulla och fördragsamma väsen. Man märker genast, att det ligger något aristokratiskt över hunden. Det tar sig uttryck i ett stolt och oberört sätt. Trots sin storlek är irländsk varghund på intet vis klumpig eller besvärlig att ha inomhus. Den är lugn, närmast loj, och tillbringar det mesta av sin tid liggande eller lugnt promenerande. Även om man skulle kunna tro det, har hunden inte något stort behov av motion eller aktivitet, men den bör dagligen ges möjlighet att röra sig fritt. Den är på det hela taget en riktig familjehund, även om den är lite för stor för oerfarna hundägare. Trots sin storlek passar varghunden dåligt som vakthund, eftersom den oftast är vänlig och öppen mot besökare, även okända.

Att föda upp en irländsk varghund kan vara en krävande uppgift, för även om den är mycket social, är den på intet vis behagsjuk. Det är bland annat i dressyrarbetet som man får stifta bekantskap med dess aristokratiska, egensinniga natur. Man kan och skall inte kommendera den, men däremot motivera den och överbevisa den om att dressyren och inlärningen är rolig och nyttig.