Ytterpälsen är kort, glatt, hård och sträv, underullen är mjukare och finare. Om hunden skall delta i utställningar får man naturligtvis lägga ned en del tid på pälsskötsel, men annars kan man nöja sig med att klippa den regelbundet och plocka pälsen ett par gånger om året.

Hundens förflutna gör sig i högsta grad påmint när man ska beskriva en irländsk terrier. Den är självständig, trofast, vaksam och blixtsnabb med stark jaktinstinkt. Detta kan mycket väl leda till slagsmål om den kommer nära andra hundar, och man bör därför tidigt se till att stävja och tämja dessa medfödda aggressivitetstendenser. Men för ägaren och familjen är hunden älskvärdheten själv, och även barn har stor glädje av den.

Det är närmast en underdrift att säga att en irländsk terrier är en aktiv hund. Den har en otrolig energi, som ett litet kraftverk. Därför är det viktigt att ägaren tidigt får pli på hunden genom en konsekvent och väl avvägd dressyr, som tar hänsyn till rasens speciella temperament, dess mod och dess egenartade lynne. Man bör inte överskrida hundens gränser, men inte heller låta den gå över de gränser man själv sätter upp.

Motion, lek och utmaningar är A och O om man vill ha en riktigt fin irländsk terrier. Den kan lära sig allt, från lydnad till agility och spårning, om man bara kommer ihåg att man har att göra med en självständig och intelligent personlighet, som inte låter sig hunsas. Beröm, tålamod och glädje är hörnstenar i allt arbete med hundar, och det gäller kanske särskilt för denna ras.