Under fjortonhundratalet lämnade pudeln mossarna för att istället inta husen och sällskapslivet. De mindre typerna blev under denna period framavlade för att passa det parisiska borgerskapets behov. Det var så dvärgpudeln och senare toypudeln uppstod.

Den karakteristiska krulliga pälsen på en dvärgpudel  kräver en del arbete, inte minst om man har för avsikt att låta hunden delta i skönhetstävlingar, i vilka kraven är höga. Utställningshundar skall klippas på ett särskilt sätt. Klippningen kräver stor skicklighet, och man gör klokast i att överlåta den åt fackkunniga.

En dvärgpudel är intelligent, vaksam, känslosam, lekfull och läraktig. Det är en mycket allsidig hund, som kan anpassa sig till det mesta, något som är ett av skälen till att den är så utbredd. Hunden knyter starkt an till sina ägare och går långt för att vara dem till lags. Även barn och andra hundar trivs bra ihop med dvärgpudeln. På grund av detta är det inte svårt att föda upp rasen. Den uppfattar mycket snabbt befallningar, förbud, trick och konster, vilket har gjort den till en av de mest använda raserna i cirkusmanegen.

Dvärgpudeln är samtidigt en mycket underhållande hund. Den älskar att leka och skoja och kan tillbringa timmar i sällskap med sin ägare och en boll.