Rasen har två sorters päls: en yttre päls, som är sträv och hård, och en inre, som är mjuk och kort. Ytterpälsens hårda struktur skall absolut bibehållas, och man skall därför inte tvätta hunden för ofta. Om pälsen blir smutsig är det bäst att låta smutsen torka och borsta av det senare. Pälsen skall annars borstas och trimmas var tredje månad.

Med sin modiga, temperamentsfulla och självsäkra attityd kan en west highland white terrier vålla problem för ägaren. Dressyren skall från början vara bestämd utan att vara hårdhänt och vara uppbyggd av lek och övningar, som bör belönas med klappar och godsaker. Westien är väl att märka inte en hund för hundovana, då en oövad, oerfaren ägare lätt kan glömma bort den helt avgörande betydelsen som ligger i en riktig fostran, och låta sig förledas av hundens charmiga infall, som lätt kan utvecklas till dåligt uppförande. Westien är i regel glad och nyfiken. Den älskar skoj och upptåg, och väjer inte för ett snabbt litet slagsmål – även med större hundar.

Med rätt ägare är en west highland terrier både läraktig och vacker. Den är utåtriktad, begåvad och energisk. Man skall därför räkna med massor av motion, lek och uppgifter. Man bör också fundera på att skaffa staket eller stängsel runt trädgården, då hundens upptäckarglädje annars lätt kan leda den på avvägar.