Egenskaper som dessa gjorde de olika terriertyperna väl ägnade för utrotning av skadedjur som råttor, rävar, grävlingar och uttrar. Denna funktion avspeglar sig också i namnen på vissa terriertyper, exempelvis foxterrier (räv-terrier) och cairnterrier (stendös-terrier). De flesta terriernamnen härstammar dock från platsen där varianten uppstod, och utformades oftast under 1800-talet, då terriern i växande grad kom i bruk, å ena sidan som sällskapshund, å andra sidan som kamphund. Det sistnämnda ledde exempelvis till uppkomsten av bullterriern, som avlades fram genom korsning mellan extra energiska terriertyper och bulldoggar. Den amerikanska pitbullterriern, som är fruktad och hatad, är det mest extrema exemplet på detta, och har på senare år förbjudits i flera länder.

Man skiljer mellan lågbenta och högbenta terriertyper. De förstnämnda härstammar först och främst från höglandet mellan Skottland och England, där jakten uteslutande var inriktad på rovdjur, som hotade fårbeståndet. De högbenta terriertyperna härstammar från de sydligare, mindre kuperade delarna av England, där jakten i huvudsak bedrevs för nöjes skull. Man hade ändå bruk för en terrier som kunde jaga ut räven ur grytet. Men då jakten i låglanden försiggick till häst behövde man här snabbare hundar, som kunde hänga med i hästarnas tempo, och därför avlade man fram de högbenta terriertyperna.