Efterhand som de enskilda raserna utvecklades förfinades spetshundarna i sina funktioner som jakt-, vakt- och spårhundar. Deras betydelse för människan har under historiens gång utan tvekan varit mycket stor. Utan dessa extremt tåliga hundar skulle många folk haft svårt att överhuvudtaget överleva. För eskimåerna, exempelvis, har slädhundarna varit av avgörande betydelse.

Det finns spetsar av olika slag i större delen av världen. Grunden till den unika utbredningen står att finna i rasens förmåga att klara sig i helt olika klimat och dess breda användbarhet inom vitt skilda arbetsområden. I Skandinavien, exempelvis, hade denna typ av hundar i huvudsak tre funktioner: De skulle hålla samman får- och renflocken, de skulle spåra upp det ofta begränsade viltet under jakter, och de skulle vakta hus och människor i de ofta ensligt belägna bosättningarna.

Rasernas vitt skilda bakgrund har naturligt nog gjort dem mycket olika när det gäller format, karaktär och temperament. De stora och mellanstora spetshundarna har fortfarande mycket av naturhunden kvar i sig. Med rätt fostran kan man dock socialisera de flesta typer. Det kräver dock en del av ägaren, som skall veta vad han gör och hålla fast vid en konsekvent och myndig fostran utan att bli hårdhänt. Spetshundarna är med detta sagt absolut inte några hundar för oerfarna ägare. De mindre typerna är dock något lättare att få ordning på, även om man också hos dem märker tendenser till envishet, självsvåld och trots.