När man väljer bland de många hundraserna skall man inte bara stirra sig blind på utseende och storlek. För hundens personlighet är minst lika viktig – och minst lika varierande. Det finns aggressiva, vaksamma, mysiga, godmodiga, energiska och loja raser. Gemensamt för de flesta hundar är dock att de är rovdjur, som har behov av att utforska sin omgivning och använda sina sinnen.

Man skiljer mellan hundraser som övervägande är brukshundar och sådana som mest är sällskapshundar. De förstnämnda trivs bäst när de får vara aktiva och bli använda till något. De har en hög aktivitetsnivå och är i typfallet mycket uthålliga. Brukshundarna är samtidigt något egensinniga, och det är därför viktigt att börja tidigt med träning och dressyr. Annars uppstår gärna problem och dåligt uppförande eftersom hunden, om den är understimulerad, själv kommer att söka upp och skapa övningar och utmaningar för att tillfredsställa sina medfödda behov. Brist på stimulans av dessa hundar kan också leda till aggressivitet.

Den andra gruppen av hundar är sällskapshundarna, som, som namnet antyder, trivs bäst i sällskap med människor. Dessa hundar har i hundratals år fötts upp som inomhushundar, avsedda att glädja människorna och hålla dem sällskap.

Många hundraser som tidigare var brukshundar torde idag med rätta kunna kallas sällskapshundar, eftersom de anpassats till livet i en modern familj, som försörjer sig med arbete utanför hemmet. De är dock fortfarande påverkade av sitt arv, och man bör försöka ge hunden utlopp för de gamla instinkter som fortfarande finns kvar, antingen genom jakt, spårning, löpning, agility eller på annat sätt.