Huvudet är det mest karaktäristiska på en boxer. Det finns ett gammalt uttryck som säger att boxern är den enda hund som har ett ansikte - andra raser har bara hundhuvuden. Den glatta och korta pälsen på en boxer kräver i stort sett ingen skötsel. I gengäld kan hunden, om den inte rör på sig, under vintertiden vara känslig för kyla, pga att den i stort sett saknar underull.

En boxer är glad, vänlig, nyfiken och mycket energisk. Den är intelligent och ivrig att lära sig nya saker, både fysiskt och mentalt. Den skall aktiveras och motiveras genom lek och övningar, annars blir den understimulerad och retlig. Man bör se till att hunden får rikligt med motion, uppgifter och utmaningar, så att den stimuleras och trivs. Tänker man på detta, kommer man att få en älskvärd hund, som är till stor glädje för barn och vuxna, och som även kan inbringa pokaler åt sin ägare; för boxern är känd som en framgångsrik tävlingshund, i såväl lydnadstävlingar som inom agility och flyball.

När man föder upp en boxer är det viktigt att få kontroll över och dämpa dess våldsamma natur. Hunden har en tendens att hejdlöst slänga sig på folk för att bli klappad och kelad med, och detta bör man försöka tona ned till en rimlig nivå.