Den viktigaste uppgiften för apporterande jakthundar är att hämta det nedlagda bytet. Huvuduppgiften för dessa hundars stamfader var dock ursprungligen en annan. Under tidig medeltid – innan krutvapnen kom i bruk – förekom inte sällan jakt med stora uppsatta fångstnät, där viltet jagades in av en flock hundar. Hundarna var av mycket blandad ras, men enligt en teori skall denna jaktform ändå ha gett upphov till de första apporterande jakthundarna.
Det finns två huvudgrupper av apporterande jakthundar, spaniels och retrievrar, två hundtyper som båda kom att utvecklas i takt med att jaktmetoderna förfinades.

Det finns många mentala likheter mellan de olika apporterande jakthundarna. Retrievern har en lite högre aktivitetsnivå än spanieln, som dock också behöver motion. Båda hundtyperna har det gemensamt att de kan ha en tendens till att bli vresiga och tjuriga om de blir understimulerade och inte får röra sig tillräckligt mycket.